”Att få vara Jossan
är en sån sjukt
häftig känsla”

De sydde ihop såren med 68 stygn.
Konsekvensen av att inte orka mer.
Men så hittade Josefine styrkan inombords – och började lappa ihop sig själv bit för bit.
– Att få vara Jossan, och att människor ser en för den man är, det är en sån sjukt häftig känsla, säger hon.

text Frida Söderlund foto Anna Tärnhuvud

Josefine är fyra eller fem år gammal när hon tar på sig sin mormors klackar. Små fötter i alldeles för stora skor. Hon minns känslan så klart. Den där längtan efter att få vara som hon. Att få ha klackskor och handväskor.
– Jag provade hennes skor hela tiden. Det var det jag ville ha. Det var det jag ville skulle vara en del av mig. Jag har alltid känt att det är något som är annorlunda. Att jag inte riktigt varit som alla andra. Och jag har känt det sedan dess. Även om man inte förstår exakt vad det är när man är så liten, säger hon.

I dag, 18 år senare, har Josefine en hylla i sitt rum med skor som är hennes egna. Gula. Svarta. Blå. Vuxna fötter i nya skor. Möjligheterna som inte fanns då har blivit fler i dag. Men det har varit en lång väg hit.
Ungdomsåren var stökiga. Josefine beskriver tiden som ”suddig”, kantad av alkohol och droger. Tankarna och känslorna var för många och för mycket, hon klarade inte av allt som pågick inombords. Alla frågor som behövde svar hon inte hade.

Vem är hon? Varför känner hon så här? Känner att hon inte är den kille alla ser henne som.
Möten med andra transtjejer fick henne att inse att ”okej, det finns fler sätt att leva sitt liv”.
Men vem skulle hjälpa henne?
– Jag vred och vände på det på alla sätt som gick. Och att hålla på att tänka och undra, dag ut och dag in, det tog på psyket. För mig var alkohol och droger en flykt jag tog till för att slippa känna och tänka, säger hon.

”Det är en stor befrielse att komma på vem man är”

– Man börjar förstå vad som händer inombords, men man blir rädd. Rädd för att man inte vet hur man ska handskas med det. För det är en sån stor del av en själv, ett så stort beslut, en sån stor förändring.
Josefin tystnar.
– Det är en stor befrielse att komma på vem man är och förstå vad man måste göra för att bli den man ska vara, men att ta det här stegen att träffa läkare och psykologer som ska utvärdera en. Det är ganska… smärtsamt. Det är konstigt att någon annan ska bestämma vad jag ska göra med mig själv.

En natt orkade hon inte grubbla mer.
– Jag gick in på toaletten, tog ett rakblad och skar mig i låren. Jag fick sy 68 stygn. Alla känslor hade liksom samlats på hög. Det blev bara för mycket.
Josefine ville inte dö, hon ville bara få hjälp. Hjälp att förstå sig själv. Men efter två nätter på vuxenpsyk skickades hon bara hem igen. Utan svar, men med en känsla av att ha blivit kastad som skräp. Hennes tillit till sjukvården försvann och hon fick i stället hitta styrka i sig själv.

”Jag vette fan var den styrkan
kom från. Men den fanns där”

– Jag behövde hjälp men fick rycka upp mig själv. Jag vette fan var styrkan kom från. Men den fanns där inne någonstans. Och någonstans vet man ju också, långt där inne, att det kan bli bättre. Att det kommer att bli bättre.
Kollegorna och barnen på förskolan där hon jobbade blev ett extra stöd. En anledning att kliva upp och en bekräftelse på att hon kunde bli sedd för den hon var.
– Den positiviteten, och att de alltid gjorde sitt yttersta för att förstå mig genom min förvandling, det var vad jag behövde. Man behöver folk som tror på en. Som bryr sig. Det var min räddning.

foto : anntar : josefine carlsson till transprojektet mitt id som jag gör tillsammans med frida svensson.  till bildgruppen mitt id. foto : anntar : josefine carlsson till transprojektet mitt id som jag gör tillsammans med frida svensson.  till bildgruppen mitt id.

Hur känns allt i dag?
– Det går upp och ner, vissa dagar ser jag mig själv och vissa dagar inte. Det är jobbigt att vakna upp varje morgon och ha en del på kroppen som inte ska vara där. Det är något av det svåraste och det är en smärtsam process att gömma den här könsdelen. Att få den att se platt och kvinnlig ut. Jag kan komma hem efter jobbet med brännsår i hela…
Hon tystnar.
– Man gör allt för att trycka bort skiten. Och det är jobbigt, varje dag. Att inte bara kunna gå upp, ta på sig trosor och byxor som vem fan som helst. Min största rädsla är att inte smälta in som en kvinna. Tanken på att någon skulle se mig som en kille… det är så förnedrande.

Josefine sveper med blicken över rummet. På väggen finns en inramad bild på Caitlyn Jenner, 67. Hon som satte transkvinnorna på kartan när hon kom ut som sig själv efter att ha levt ett helt liv som någon annan. För Josefine tog det 19 år innan hon förstod, 23 innan hon fick sitt nya juridiska kön.
– Jag längtar efter att skapa en egen familj. Det är något jag vill ha i mitt liv, säger hon.
– Jag vill bara att alla ska förstå att det inte bara finns två typer av människor, det finns hur många som helst. Det spelar ingen roll vem man är eller vill vara, om folk bara håller sig till sig själva men har förståelse och respekt skulle det vara så enkelt. Det finns viktigare saker att lägga energi på än vad folk har mellan benen eller vilka de ligger med.
Josefine väntar just nu på att få göra en operation av könsorganet. Hon vet inte hur länge hon kan tvingas vänta men framtiden är nu, om än svår, ljusare än någonsin.

Det här är Josefine
Namn: Josefine Carlsson.
Pronomen: Hon.
Ålder: 23.
Bor: Enköping.

– De här tre åren som Jossan har varit fantastiska. Det har varit så skönt att kunna vara sig själv framför sina vänner och sin familj. Att folk kallar en för Jossan och säger ”hon”… det är en sån sjukt häftig känsla. Känslan av att de ser mig. Ser vem jag är och accepterar mig för den jag är.
Vad vill du säga till andra unga?
– Att de ska prata om hur de känner. Och att det är viktigt att ha hopp. Att se ljust på framtiden. För solen skiner, det kommer att bli bra. Vi har redan gjort väldigt många framsteg på kort tid och det kan bara bli bättre.

Josefine bor i Enköping tillsammans med sin mamma och syster. Pappan försvann ur bilden när Josefine var barn.

Josefine bor i Enköping tillsammans med sin mamma och syster. Pappan försvann ur bilden när Josefine var barn.

Varje dag innebär en ny kamp för att få ses som den kvinna Josefine är.

Varje dag innebär en ny kamp för att få ses som den kvinna Josefine är.

Josefine som barn.

Josefine som barn.

Vännerna och familjen har alltid funnits där och stått bredvid under Josefines kamp för att få vara sig själv.

Vännerna och familjen har alltid funnits där och stått bredvid under Josefines kamp för att få vara sig själv.

Josefine skae sig i benen efter en utekväll när hon inte orkade mer, och hamnade två nätter på vuxenpsyk. ”Långt in vet man att det kan bli bättre och då skadar man sig själv tillräckligt för att folk ska se” säger hon. 
till bildgruppen mitt id.

Josefine skae sig i benen efter en utekväll när hon inte orkade mer, och hamnade två nätter på vuxenpsyk. ”Långt in vet man att det kan bli bättre och då skadar man sig själv tillräckligt för att folk ska se” säger hon. till bildgruppen mitt id.

Ärren på benen syns tydligt. Josefine hittade sin räddning i jobbet på förskolan. Hon har varit sjukskriven på grund av depression de senaste veckorna, men hittar styrka i barnen och kollegorna.

Ärren på benen syns tydligt. Josefine hittade sin räddning i jobbet på förskolan. Hon har varit sjukskriven på grund av depression de senaste veckorna, men hittar styrka i barnen och kollegorna.

Kläder, väskor och skor är en stor del av Josefines liv.

Kläder, väskor och skor är en stor del av Josefines liv.

LÄS FLER ARTIKLAR

HIT KAN DU VÄNDA DIG

Akut
Ring 112.

Suicidezero.se
Arbetar för att minska självmord och öka kunskapen om samhällsproblemet. Finns många bra telefonnummer och webadresser.

Självmordslinjen
Du kan chatta eller prata i med deras volontärer, alla dagar dygnet runt. Du kan också ­mejla in dina frågor. Tel: 90101.

Nationella hjälplinjen
Tel: 020-22 00 60. Alla dagar kl.13-22

BRIS vuxentelefon
Tel: 077-150 50 50. Måndag-fredag kl.10-13

BRIS
Barnens hjälptelefon
Tel: 116 111, måndag-fredag kl. 15-21, helger kl. 15-18

Svenska kyrkan
Jourhavande präster finns tillgängliga alla dagar mellan kl 21-06. Ring 112 och be att få bli kopplad.

Jourhavande medmänniska
Tel: 08-702 16 80. Alla dagar 21-06.

Vårdcentral och ungdomsmottagning
Om du vill ha någon att prata med om din kropp eller din könsidentitet, eller vill påbörja en könsutredning så kan du kotakt med ungdomsmottagningen, vårdcentralen eller annan allmänpsykiatrisk mottagning i din stad.

Transformering.se
En sida där RFSL ungdom sätter trans och könsidentitet i fokus och där du kan hitta information om trans, sex och relationer och kan få hjälp via en stödmejl. På trans@rfslungdom.se går det dessutom att få svar på alla möjliga frågor om allt från sjukvård till känslor.

HBT-jouren
Behöver du prata med en jourhavande medmänniska om dina tankar kring att komma-ut, ensamhet eller att vara homo- bi- eller transperson? Då kan du, helt anonymt, ringa HBT-jouren. Ring 0771-66 67 68 onsdagar kl. 20:00-22:00 (reducerade öppettider under sommar och storhelger).

Transföreningen FPES
Föreningen jobbar för att stärka transpersoners ställning i samhället och har lokala kontor i landet och annordnar bland annat träffar för transpersoner och går att kontakta på mejl och telefon för dem som har funderingar eller frågor.

Anhöriggruppen
Transföreningen FPES har en anhöriggrupp för att ge stöd och svar på frågor från anhöriga till transpersoner. Gruppen går att kontakta på olika sätt men framför allt via Facebook där den heter ”Närstående till transpersoner – FPES sida för närstående till transpersoner”.

Utredningsteamen
För den som vill göra en könsutredning finns totalt sju team i Sverige. Ett av teamen är enbart inriktade på unga under 18 år. Vissa går att kontakta direkt för egenremisser och andra behöver en remiss från din vårdcentral.
Alingsås: Lundströmmottagningen.
Linköping: TS-mottagningen – Psykiatriska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping.
Lund: Vuxenpsykriatrimottagning könsidentitet.
Stockholm: Astrid Lindgrens barnsjukhus. (Enbart inriktade på barn och unga under 18 år)
Stockholm: ANOVA, centrum för andrologi och sexualmedicin/enheten för könsidentitetsutredningar. Karolinska universitetssjukhuset.
Umeå: Könsidentitesmottagning (KIM), psykriatiska kliniken vid Norrlands universitetssjukhus.
Uppsala: Akademiska sjukhuset, Affektiva specialmottagningen.

Linje59
Nationell telefonjour för ungdomar upp till 25 år som har frågor och funderingar kring homosexualitet, bisexualitet och trans. Ring 020-59 59 00 (tisdagar kl. 17:00-19:00 och torsdagar kl. 19:00-21:00)